Professionella idrottare kan erhålla inkomster från olika källor, till exempel: lön och bonusar från idrottsklubben, bildrättigheter, sponsoravtal, reklam eller kommersiella samarbeten.
Skattemässigt däremot, behandlas dessa inkomster på olika sätt. I Spanien beror den skattemässiga klassificeringen främst på varje transaktions karaktär och framför allt på vad ersättningen avser i det enskilda fallet.
Detta särskilt relevant när det gäller bildrättigheter och sponsoravtal, där det inte alltid är sjävklart om det rör sig om enbart en upplåtelse av rättigheter eller om ett tillhandahållande av tjänster.
Idrottarens lön
Professionella idrottare som utför arbete för en klubb eller en idrottsorganisation i Spanien, omfattas av ett särskilt arbetsrättsligt förhållande (relación laboral de carácter especial), som regleras i kungligt dekret 1006/1985 av den 26 juni.
Ur skatterättslig synvinkel betraktas ersättning som erhålls till följd av detta arbetsförhållande i utgångspunkt som inkomst av tjänst (rendimientos del trabajo), i enlighet med artikel 17 i lag 35/2006 om inkomstskatt för fysiska personer (Ley del Impuesto sobre la Renta de las Personas Físicas, fortsättningsvis LIRPF).
Häri omfattas den fasta lönen såväl som annan ersättning med anknytning till arbetsförhållandet, såsom bonusar, prestationsbaserade ersättningar, tävlingspremier eller andra förmåner av annat slag än pengar. Den beteckning som används i avtalet är inte vad som avgörande. Det väsentliga är snarare ersättningens faktiska karaktär och det förhållande som råder mellan parterna.
Denna fråga får särskild betydelse när det, vid sidan av anställningsavtalet, avtalas om ersättning med anknytning till idrottarens image. I dessa fall bör analyseras om det verkligen föreligger en självständig upplåtelse av bildrättigheter eller om ersättningen snarare är knuten till de tjänster som utförs för klubben. Om ersättningen är knuten till de tjänster som utförs ska ersättningen också betraktas som inkomst av tjänst (rendimiento del trabajo).
Bildrättigheter
Enligt artikel 25.4 d i LIRPF betraktas inkomster som erhålls genom upplåtelse av rätten att kommersiellt exploatera en persons image, eller genom att lämna samtycke eller tillstånd till dess användning, som inkomster av kapitalinkomster från lös egendom (rendimientos del capital mobiliario), såvida upplåtelsen inte sker inom ramen för en ekonomisk verksamhet. Exploateringen av en persons image kan således beskattas på olika sätt beroende på omständigheterna.
När det enbart är fråga om en upplåtelse av bildrättigheter och idrottaren inte bedriver någon ekonomisk verksamhet, kan inkomsterna klassificeras som kapitalinkomster från lös egendom (rendimientos del capital mobiliario).
Om idrottaren däremot bedriver en organiserad verksamhet för att kommersiellt exploatera sin image och självständigt organiserar de resurser som krävs för verksamheten, såsom produktion eller personal, kan inkomsterna klassificeras som inkomster från ekonomisk verksamhet (rendimientos de actividades económicas), i enlighet med artikel 27.1 i LIRPF.
Det räcker alltså inte att utgå från den beteckning som används i avtalet utan frågan bör bedömas från fall till fall.
Praxis från Spaniens Högsta domstolen: dom STS 998/2024
Frågan har prövats av Spaniens högsta domstol (Tribunal Supremo) i dom 998/2024 från den 6 juni 2024 (överklagan av mål 544/2023). Fallet gällde en professionell tennisspelare och Högsta domstolen fastställde i dette fall att inkomsterna skulle klassificeras som kapitalinkomster från lös egendom.
Högsta domstolen avvisade i detta avseende uppfattningen att inkomster som en professionell idrottare erhåller genom upplåtelse av bildrättigheter enbart ska betraktas som inkomster från ekonomisk verksamhet.
Domen fastslår istället att inkomster genom upplåtelse av bildrättigheter, beroende på omständigheterna i det enskilda fallet, kan klassificeras antingen som kapitalinkomster från lös egendom, enligt artikel 25.4 i LIRPF, eller som inkomster från ekonomisk verksamhet enligt artikel 27.1 i LIRPF.
Domen visar därmed att enbart det faktum att en person är professionell idrottare inte i sig avgör den skattemässiga klassificeringen av inkomst, när det kommer till kommersiell exploatering av personens image.
Bildrättigheter och bolag
Det är vidare vanligt att idrottare upplåter sina bildrättigheter till ett bolag, som därefter exploaterar rättigheterna kommersiellt gentemot tredje part.
Att ett bolag används avgör dock inte automatiskt hur inkomsterna ska behandlas rent skattemässigt. Det är därför nödvändigt att analysera vilka rättigheter som har upplåtits, vem som ingår avtal med tredje part och vilken typ av verksamhet respektive part faktiskt bedriver.
När det dessutom föreligger ett arbetsförhållande och ett mellanliggande bolag används vid exploateringen av bildrättigheterna, måste hänsyn tas till den särskilda ordningen för hänförande av inkomster enligt artikel 92 i LIRPF (régimen especial de imputación de rentas).
Denna ordning kan vara tillämplig i de fall idrottaren har upplåtit sina bildrättigheter till en tredje part och samtidigt har ett arbetsförhållande med en person eller en organisation som i sin tur erhåller möjligheten att exploatera rättigheterna.
Bland annat föreskriver bestämmelsen en gräns på 85% i förhållande till de inkomster av tjänst som idrottaren erhåller och den ersättning som avser exploateringen av idrottarens bildrättigheter.
Ersättningsstrukturen, där lön kombineras med ersättning för bildrättigheter, ska därför analyseras som en helhet och med beaktande av förhållandena mellan idrottaren, klubben och, i förekommande fall, det bolag som exploaterar rättigheterna.
Sponsor- och reklamavtal
Sponsoravtal däremot, kräver en annan typ av analys. Att ett företag betalar en idrottare för att använda idrottarens image bör inte likställas med att ingå ett avtal där idrottaren förbinder sig att utföra vissa reklam- eller marknadsföringsinsatser. Sådana insatser kan till exemel bestå i att delta i reklamkampanjer, använda vissa produkter eller viss utrustning, närvara vid evenemang eller genomföra marknadsföringsaktiviteter.
När de erhållna beloppen utgör ersättning för reklam- eller marknadsföringstjänster som idrottaren tillhandahåller självständigt, kan inkomsterna istället klassificeras som inkomster från ekonomisk verksamhet (rendimientos de actividades económicas).
Slutsats
Sammmanfattningsvis gäller att beskattningen av professionella idrottare kräver att de olika inkomstkällorna analyseras var för sig och lön som härrör från ett arbetsförhållande ska i utgångspunkt klassificeras som inkomst av tjänst i enlighet med artikel 17 i LIRPF.
Bildrättigheter kan vidare generera antingen kapitalinkomster från lös egendom eller inkomster från ekonomisk verksamhet, beroende på hur exploateringen sker. Dom STS 998/2024 bekräftar att statusen som professionell idrottare inte i sig avgör denna klassificering.
När det gäller sponsoravtal måste det fastställas om ersättningen avser enbart en upplåtelse av rättigheter eller om den även utgör ersättning för reklam- eller marknadsföringstjänster.
Avtalets beteckning utesluter inte heller att en analys av vad transaktionens faktiska ekonomiska innebörd är bör ske. En välgrundad skatteplanering kräver att anställningsavtal, bildrättigheter och sponsoravtal granskas tillsammans och att, när bolag är inblandade, även förhållandena mellan idrottaren och dessa bolag analyseras.
En korrekt strukturering redan från början minskar risken för skattemässiga ingripanden från skattemyndigheternas sida och säkerställer att varje inkomstflöde beskattas på det sätt som överensstämmer med den faktiska karaktären av de prestationer som utförs.